Ursprungligen publicerat på LRF.se

Mat som inte duger, är det en klassfråga eller en lyxfälla? Varför äter vi inte en gurka som är för krokig, en morot som är inte spikrak eller en potatis som har skorv? Dessa problem är endast skönhetsfel och smakar lika bra som en perfekt grönsak o rotfrukt!

Jordbruksverket kom under sommaren ut med en rapport om mat som kasseras innan den är hos butiken på grund av utseende, bland annat. Vad kan vi göra åt detta?

Jag som morots- och potatisodlare har egna erfarenheter med min produktion med alla dessa bestämmelser om hur produkten ska se ut. Vi kasserar en del av produktionen på grund av detta regelverk. Jag mår dåligt över att ätbar mat ska försvinna i soporna! Vi skickar den istället som djurfoder, så kommer maten i vart fall till nytta någonstans.

Jag har full förståelse för att man kasserar mat som kan göra konsumenten sjuk. Men håll med om att det är sjukt att kasta mat för att den inte är perfekt i utseende och att alla grönsaker i påsen ska vara identiska, samtidigt som miljontals människor håller på att svälta ihjäl på Afrikas horn.

Hur kan vi med gott samvete kassera mat som har skönhetsfel? Dessa produkter är trots sina skönhetsfel fullt ätbara utan att vi blir sjuka. Vi måste följa EU:s normer om vi ska kunna leverera till butik över huvudtaget. Hur ska vi göra för att komma bort från detta problem?

Jag är trött på att kasta mat! Vi har det för bra i Sverige om vi kan kassera mat som inte uppfyller klass 1. Och varför finns det överhuvudtaget olika klassningar, är det bara ett sätt för handeln att spela ut oss producenter mot varandra?

Vi måste tänka om och använda vårt sunda bondförnuft; med andra ord titta, lukta och känna om maten är dålig. Vi kan inte fortsätta att handla med ögonen om vi vill ha ett levande landskap!

Tanya Hultman
Alterdalens Morötter och ledamot i LRF Norrbottens regionstyrelse